KORVHISTORIK
Korvgubben dök tidigt upp med sin låda på magen på marknader där folk samlades från när och fjärran. Lådan värmde finurligt inte bara korven utan även korvgubben. Lådan fungerade som försäljningsdisk och hade plats för senap, börs, korvtänger, rensnålar, handskar och servetter.
För att skydda sig från oväder byggde man så småningom in lådan i ett vind- och regnskydd. Korvkioskerna var både transportabel och stationära, men med primitiv inredning.
Under de första åren var nattkorven uteslutande något som männen nyttjade. En korv innan man kilade hem efter nattens äventyr var ett måste. Då det inte ansågs fint att damer stod ute och åt korv var det inte många kvinnliga besökare hos korvgubben.
Tidigt införde svenska myndigheter restriktioner för försäljning av mat på offentlig plats. 1908 bestämdes att den då så kallade torgkorgen inte fick stå direkt på marken. Lådan på magen blev lösningen, senare förevigad av Owe Thörnqvist i ”Varmkorv boogie”.
Försäljningen skedde nästan enbart under vinterhalvåret. Vissa korvgubbar bytte ut korven mot glass under sommaren. På vintern klädde man sig i päls och halmskor. Under 30-talet började korvgubbarna flytta in sina rörelser i mindre kiosker.
Under 70- och 80-talet var utvecklingstakten i gatuköken så hög att själva utvecklingen kom av sig. Allt fler produkter skulle in i kioskerna och man blev lika förvirrad som trångbodd. Man tappade fart och fokus. För många ville för mycket. Gatukökens position i snabbmatsbranschen är idag ganska blygsam. Om man förvaltat sin rörelse på ett bättre sätt hade branschen kunnat vara en blomstrande rörelse idag.
Var kommer namnet Hot Dog ifrån?
|
